Så är det i livet, när man vill ha någonting väldigt starkt, så är det näst intill omöjligt att få det. Varför det?

Jag tror det har att göra med att man är för desperat.

Iaf, i måndags träffade jag en av mina gamla bekanta. En som jag verkligen byr mig om, jag har alltid sett henne som en förebild för just hur man lyckas med kommunikationen. Hon sa att risken med att inte lyssna är att man missar någonting viktigt. Så regel nummer 1: lyssna när du konverserar. Och då menar jag "lyssna" på riktigt, inte "le och nicka"-lyssna. Det gjorde jag då: satt o lyssnade till 100% (jag lyckades rätt så bra det mesta av tiden). Efter ett tag börjae jag få den här obeskrivliga känslan av att "leva i nuet", alltså kände hur jag gradvis mer och mer "glömde" mina egna problem och fokuserade på ämnet.

Det här kan göra underverk, alltså. Det är bättre än meditation. Det här är "livet", kändes det som. Så fokusera på din närmaste om du vill bli lycklig. Släpp dina egna problem och tankar, lev i nuet.

Kommunikation - 5 poäng av 5 möjliga. Fast nu får jag vara lite "konservativ" med poäng, så det får bli 1 ändå.

Idag, tisdagen den 30 nov, har jag fått aplicera denna nya kunskap på jobbet. Det verkar fungera, på riktigt alltså. Vill du hitta bra kommunikationssätt med din chef, dina kollegor, så lyssna, lyssna till 100%.

Undrar, om det leder någonvart i karriären...

Ett bakslag dock är att vännen, som aldrig hörde av sig i söndags efter mitt sms, hörde av sig av idag, föreslog ett fika, och sket i att svara när. Det här är bara otrevligt. Tur at tman är vuxen och själv år välja, vilka vänner man vill vara med.

Inte sådana i alla fall...

Självkänsla i detta fall är det rätta verktyget att fortsätta må bra efter detta här.

1-1 är dagens ställning. Inga vinnare, inga förlorare.