Så är det i livet, när man vill ha någonting väldigt starkt, så är det näst intill omöjligt att få det. Varför det?

Jag tror det har att göra med att man är för desperat.

Iaf, i måndags träffade jag en av mina gamla bekanta. En som jag verkligen byr mig om, jag har alltid sett henne som en förebild för just hur man lyckas med kommunikationen. Hon sa att risken med att inte lyssna är att man missar någonting viktigt. Så regel nummer 1: lyssna när du konverserar. Och då menar jag "lyssna" på riktigt, inte "le och nicka"-lyssna. Det gjorde jag då: satt o lyssnade till 100% (jag lyckades rätt så bra det mesta av tiden). Efter ett tag börjae jag få den här obeskrivliga känslan av att "leva i nuet", alltså kände hur jag gradvis mer och mer "glömde" mina egna problem och fokuserade på ämnet.

Det här kan göra underverk, alltså. Det är bättre än meditation. Det här är "livet", kändes det som. Så fokusera på din närmaste om du vill bli lycklig. Släpp dina egna problem och tankar, lev i nuet.

Kommunikation - 5 poäng av 5 möjliga. Fast nu får jag vara lite "konservativ" med poäng, så det får bli 1 ändå.

Idag, tisdagen den 30 nov, har jag fått aplicera denna nya kunskap på jobbet. Det verkar fungera, på riktigt alltså. Vill du hitta bra kommunikationssätt med din chef, dina kollegor, så lyssna, lyssna till 100%.

Undrar, om det leder någonvart i karriären...

Ett bakslag dock är att vännen, som aldrig hörde av sig i söndags efter mitt sms, hörde av sig av idag, föreslog ett fika, och sket i att svara när. Det här är bara otrevligt. Tur at tman är vuxen och själv år välja, vilka vänner man vill vara med.

Inte sådana i alla fall...

Självkänsla i detta fall är det rätta verktyget att fortsätta må bra efter detta här.

1-1 är dagens ställning. Inga vinnare, inga förlorare.

Sö 28 nov
Vad har jag lärt mig om kommunikation och självkänsla idag?

1. Jag har gått med i internet dating community. Det gjorde jag faktiskt för en vecka sedan, det nya är att
jag har försökt vara aktiv, ta kontakt och verkligen svara på meddelanden snabbt och så snacka, diskutera vad som helst.
Till skillnad från att vänta att någon annan kontaktar mig, som jag brukar göra annars.
Och det har faktiskt gett resultat, visst man är inte kär eller något. Men det känns skönt, det är gott om singlar där ute, som också söker någon. Man är helt enkelt inte ensam om det.
Och då mår man genast bättre. Så kommunikation - 1 poäng.
2. När man själv tar kontakt med någon på internet, som man tycker är snygg, och personen inte svarar tillbaka, då är det ett slag på självkänslan.
Fastän, när man själv blir kontaktad av någon, som man verkligen inte skulle kunna vara med, så då svarar jag inte heller. De måste ju då känna likadant, vad gäller det här med självkänslan.
Det är svårt att göra rätt, man vill ju inte vara med någon, för att man tycker synd om en. Undrar om det finns någon sorts "code", typ att om man inte är intresserad, så är det ok att inte svara, eller tvärtom.
Hm, i alla fall, för att gå igenom det här och må bra, så måste man ha en bra självkänsla. Så självkänsla är lika viktigt som ens kommunikativa egenskaper, m a o. Så självkänsla-1 poäng.
3. Har varit i kontakt med min ex, han skulle komma och hämta sina saker, som var kvar sedan han flyttade ut. Då bjöd jag på lunch och så snackade vi som vänner.
Gud, vad bra man mår efteråt, typ förlåtande och generös. Och sedan hjälpte han med att lyfta tynga saker hemma.
Riktigt schysst. Så kommunikation - 1 poäng
4.När vi var ute och fikade med min ex då, så nämnde han att han hade fikat med en gammal bekant, tjej, som var singel, som jag vet att han hade förhållande med för länge sedan. Så då blev man lite svartsjuk.
Och det hade man ju inte blivit om man hade bra självkänsla. Så för att må bra i denna situation är självkänslan lika viktigt som kommunikationen. Så självkänsla - 1 poäng.
5.Idag har jag också sms:at en gammal bekant, som jag tyckte var en riktigt schysst tjej. Hon svarade inte ens på sms:t. Kommunikation-0p, självkänsla-1p.

Så ställningen hittills:
kommuniaktion-2 poäng
självkänsla-3 poäng

Lö 27 nov 2010

Blir man lycklig av att vara social? Eller av att ha en bra självkänsla?

Jag är snart 29 år gammal, min familj bor 100 mil ifrån, jag har ett jobb och en vän.
Många skulle se det som ett normalt liv, men jag känner att jag har misslyckats på något sätt.
Kanske beror det på den jättesvåra separationen, som jag precis har gått igenom, eller på att jag inte fått den befodran jag hade hoppats på, eller att jag helt enkelt saknar socialt umgänge?

Kanske inte allt är så dåligt egentligen.
Kanske handlar det om självkänsla. Eller kommunikation. Det moderna ordet. Allt handlar om kommunikation: hur man skaffar vänner, hur man lyckas på jobbet, blir omtyckt, lyckas i flirten och hittar kärleken. Allt handlar om kommunikation.
Vad är det då? Hur vet man att man är bra på att kommunicera?
Har man lyckats med sin kommunikation om man får fler vänner? Eller en befordran?
Det är kanske som så, att allt handlar om ens självkänsla, eller både och?
Och vilket är då viktigast?
Jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig att reda ut det här.